en första gång för allting
Jag är snart 35 år...jag vet! När fan hände det? 35, det är ju så gott som 40 och så gott som....ja så gott som jag. Hur gammal jag än blir så kommer jag alltid var ung i själen och i hjärtat, fråga kassapersonalen på Coop i Brommablocks när jag först stod och sjöng i kassakön och sedan körde sten, sax, påse med Daniel om vem som skulle betala allt vi hade köpt...Jag vann så klart ;)
Hur kom jag in på detta med ålder, jag vet att jag hade en tanke...hmmm....ja just det. Idag har vi lagat lasagne och det mina damer och herrar, är första gången jag ger mig på att göra denna riktigt goda rätt. För att ni ska förstå hur stort det här är för mig, så kan jag berätta att vi köpte inga lasagneplattor för att vi hade hemma. Så när bechamelsåsen och köttfärssåsen är klara, så tar vi fram plattorna. Till att börja med så är plattorna gröna (spenat i..really spenat?!) och jag kan inte ens få loss en platta för att allt bara går sönder. Just när jag är i min egen lilla värld och står och svär åt plattjäklarna, så säger Daniel, eeee de här gick ut 2007!!! Så jag har alltså tagit med mig 6 år gamla lasagneplattor när vi flyttade ihop för 1,5 år sedan :)) Någonstants i mitt huvud måste jag verkligen velat laga lasagne. In i bilen och köp lasagneplattor.
Resultatet ser ni här:
Imorgon blir det Yoga kl.7 och jag ser faktiskt fram emot vägningen också, jag köpte nämligen fullkornsplattor till lasagnen ;)