Bil och tankar
Vet inte hur det är med er, men jag har alltid älskat att åka längre sträckor ensam med bilen. Volymen på högsta hugg, tankarna vandrande, och en oändlig väg som stirrar rakt på en via högra handen som håller mjukt om ratten. Dessa stunder ger mig perspektiv då jag vet att jag bara kan vara där och då (här och nu).
Nu var det inte riktigt så fint idag när jag åkte från Stockholm till Enköping, men känslan är densamma. Hade morgonmöte i Enköping och passade på att ta bilen på morgonen. Ska nog börja göra detta oftare istället för tåget, jag vet att jag älskar det och att jag blir så mycket lugnare efter en ensam bilfärd. Framför allt tror jag att jag lättar på trycket lite när jag kör. Ett tag kom jag på mig själv med tårar i hela ansiktet stirrandes på farten, 148 km/h.....tur att det var en kort stund och jag kom tillbaka till verkligheten rätt snabbt.
Släkt, vänner, syster och alla andra, vill bara säga, jag mår faktiskt bra! Att jag gråter ibland är ju bara normalt och vi vet alla hur det kan kännas när locket som man oftast har för känslorna, tas bort under en stund. Det är ett bra sätt att "lufta". Om ni tänker efter har ni också stunder, sätt och platser som ni använder för detta ändamål. Passade också på att åka förbi Skogskyrkogården och lämna lite rosor till min Baba <3
Igår kväll vid 22 fick jag för mig att titta i den stora kartonger av saker vi har beställt inför bröllopet. Självklart så tog jag fram en hög med guldpapper som på något sätt ska formas till 180 presentboxar!! Tidsmässigt så planerade jag det perfekt enligt Daniel. Han hade precis borstat tänderna och skulle gå och lägga sig. Inga blickar i världen hjälpte, han pussade mig gick och la sig och lämnade mig med detta:
Efter en minut eller två hör jag honom från sovrummet och tänker, YES nu skäms han, nu ska han säga något jättesnällt och sedan komma ut och hjälpa mig!! ÄNTLIGEN!!! Det jag hörde var detta "Azizam, kan du sänka tv:n?"!!! Tur att jag är så smart som jag är, fixade inte bara den boxen utan 50 till innan jag gick och la mig. Klockan var då strax över ett. Faktiskt så måste jag säga att det här med att vika boxar har sina fördelar, jag somnade som en stock!
Nu får det räcka för idag, men dagens bästa aktivitet är fortfarande på agendan. Jag ska prova min klänning kl.16.30 idag, och en sak vet jag, den kommer att sitta bättre än sist då jag provade den för 3 månader sedan:)
Neds signing out #twentyninedaystowedding