Lugnet före stormen
De senaste dagarna har jag varit så lugn och sansad. Ingen stress alls för bröllopet. Jag förstår att det går fort, jag förstår att jag om 17 dagar kommer att vara fru till någon. Visserligen är denna någon den enda i världen jag vill och kan tänka mig vara fru till, så det är ju bra :) Här tillsammans med min vacka mor som kommer hem från Iran imorgon, yippi!!
Det som däremot har hänt är att jag känner så väldigt intensivt. Känslorna är kärlek, saknad, lugn och jag lovar att om koncentration hade varit en känsla, hade jag känt det också. Jag njuter av musik, speciellt klassisk persisk musik, jag älskar fiol, varenda sträng ger ifrån sig ett ljud som sätter sig rakt på min själ. Igår kväll klev jag in i badrummet, tände ljus, tog med mig paddan och satte på min musik. Tog en dusch i mörkret till ljudet av mjuk och ljuvlig musik. Kom på mig själv en halvtimme senare att jag hade gråtit så intensivt att jag kände tårsmaken i munnen under duschen! De tårar som kommer när man njuter av musik är helt andra tårar än när det är sorg. Dessa tårar är en slags njutningssignal. Det betyder att man har hört musiken på riktigt, känt varje ton och berörts av dem. Det var väldigt länge sedan jag kände så! Det gör så mycket för psyket och är ett suveränt verktyg för att hålla stessen borta.
Tidigare under kvällen gav jag mig på att laga en paj till middag. Det har jag aldrig gjort tidigare, men satan vad gott det var. Ser fram emot lunchen idag :) I lördags när jag var som mest stressad till middagen hemma, då vi skulle ha besök, så köpte jag hem en färdig pajdeg till desserten. På förpackningen stod det "deg till mat och bakning". Det var en jäkla tur att jag smakade på degen innan jag gjorde dessert av den! Det var hur salt som helst, det kan man inte göra någon dessertpaj på! Så jag gjorde om den till en boll och ställde den i kylen. Passade perfekt till gårdagens middag som såg ut så här:
Såg "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" i helgen. Allan, som huvudpersonen spelad av Robert Gustavsson heter, sa att hans mor alltid brukade säga "Det är vad det är och det blir som det blir". Den meningen tänker jag på hela tiden, det är så sant så. Det är vad det är, det blir som det blir.
Neds signing out #havealunchboxwithmynameonit!