fourmonthstowedding.blogg.se

Nu är det över, men det har ju faktiskt bara börjat. Den delen som är över är egentligen bloggen "Four months to wedding". Vilken fantastisk resa det har varit för mig! Jag gick ifrån att använda bloggen för träningsmotivation, till att skriva av mig all stress inför bröllopet, till att min svärfar hittade inspiration till sitt tal på bröllopet härifrån :)

Jag tänker avsluta bloggen med att faktiskt beskriva bröllopet ur mitt perspektiv och berätta hur jag kände och vad jag upplevde på den vackraste dagen i mitt liv. Vi börjar från hela början, är ni redo? Då kör vi!

 

07.00

(Frukost)

 

Jag hade bokat ett lyxpaket till mina tärnor, min brudnäbb och min mor och så mig själv så klart. Lé Beauty Studio med Leticia i spetsen skulle fixa upp oss allihop och klockan 14.30 skulle Daniel med bestmans komma och hämta upp oss i en vit limousin. Vi åt frukost och drack skumpa medan tre stylister jobbade med oss.

Fotograferna kom till salongen runt 13.30 och började så smått fota klänningen, skorna, väskan, ringarna och oss. Någonstans där började jag känna fjärilar i magen. Tänk att jag om några timmar kommer att vara Daniels fru. Samtidigt så var jag väldigt nervig och lite orolig. Det var nämligen så att vi skulle ha vår vigsel utomhus på en brygga. Det går inte att ha vigseln ute på en brygga om det regnar.....och det var väldigt molnigt runt klockan 13. Men någonstans så visste jag att det kommer att gå bra, det är ju faktiskt meningen att det ska vara Daniel och jag, och när det är meningen, så bara löser sig allting!

 

Så här såg mitt hår ut när Leticia var klar:

 

Klockan blir 14.30. Jag står på en trappa utanför salongen och blir fotad. Folk kommer förbi, de ler, gratulerar och ger lyckönskningar. Snart kommer Daniel. Jag får stå på trappan med ryggen mot, medan grabbarna kör upp bakom oss med limousinen. Fotografen vill fånga blicken då vi först ser varandra. Det är så pirrigt i magen, men så kommer Daniel och jag får vända mig om. Har nog aldrig haft ett större leende än när jag insåg att "Den här snyggingen kommer att vara min om några timmar":) Här en bild på mig på trappan strax innan Daniel kom.

 

Sedan var det en tur till Djurgården med bestmans, tärnor och brudnäbb för fotografering. Klockan 17.00 var det dags för vigsel. Att kliva ut ur bilen och se alla som är så nära och kära en stå och vänta på att få vara med när vi lovar varandra evig trohet och kärlek....den känslan är faktiskt obeskrivlig.

 

 

Det var en alldeles fantastisk vigsel. Min syster läste upp en dikt från Rumi (Molana) och redan där började jag få tårar, det var så fantastiskt fint!! Tack min vackra Nazy, du vet att du är och alltid kommer att vara min första kärlek också <3 Sedan tog Daniels kompis Björn, även känd som vår toastmaster, över tonen och sjöng och spelade "Now and forever (Richard Marxx)". Så till sist, så vigde Ingegerd oss där på bryggan. Hela cermonin var kanske 15 minuter, men det var de vackraste 15 minutrarna i mitt liv!

 

Här är första bilden på oss som Man & Hustru:

 

Gästerna satte sig till bords runt 19.00 då vi återvände efter ytterligare lite fotografering. Vi kom in och gick runt och hälsade på alla och sedan var det dags för vår dans. Jag och Daniel dansade till "Your just to good to be true" men bara en kort stund, när det blev lite snabbare takt så bjöd vi in tärnor och bestmans och folk att dansa tillsammans med oss.

 

19.30 var det middag och tal. Den kärleken, den atmosfären, de orden och hela stämningen....jag önskar att jag kunde stanna där eller att jag kunde frysa tiden. Sam, Naki, Erik, Sofia, Björn, Nazy och Peyman, vilka fantastiska tal och vilken energi och entusiasm som låg bakom varje ord. Tack för allting och för all kärlek <3

 

Från 22-8.30 dagen efter....var det fest!!! Först på Äventyrskontoret, sedan ute på bryggan och sist med ett tappert antal på ca. 12 personer, på vårt hotellrums terass på Hotel J. Kan säga att jag inte kunde räknas till det antalet då jag såg ut så här klockan 4.30:

 

Kan också tillägga att klockan 10 dagen efter så försökte jag sträcka på benen....det var något som är i vägen. Tittar ner och ser en ihopkrypen Jacqueline under mina fötter. Aha tänker jag det blev nog sent igår, vänder mig åt höger för att sova vidare och ser en utslagen Anders. Tur att Daniel låg på min vänstra sida annars hade jag blivit orolig :)

 

Det var ett alldeles fantastikt bröllop, en underbar dag och jag hade inte kunnat vara lyckligare. Flera gånger under kvällen kände jag min fars närvaro och min systers tal avslutades med en dans för alla till "Careless Whispers", det hade inte kunnat vara mer magiskt. Tack till er alla som har varit med mig och oss på denna resa! Jag kommer säkert börja blogga igen, men behöver lite tid för att komma på något intressant att skriva om. Tills vi hörs igen, ta hand om varandra, njut av varje ögonblick och behåll leenden på era läppar:)

 

Neds signing out #lovelovelove