Förväntningar
Idag tänkte jag att jag tar en lite paus från att skriva om bröllopsplanering och vikt och sådant. Vill ta upp något som jag har funderat på väldigt länge nu och som jag försöker implementera i mitt dagliga liv. Det är något så enklet som förväntningar. Förväntningar man har på andra, på sig själv, på sin omgivning, på sin arbetsgivare på livet osv osv.
En av mina absolut bästa författare och en person som jag lyssnar på bland annat på Youtube, heter Eckhart Tolle. En väldigt "funny looking man", som man i början kan ha väldigt svårt för att lyssna till.
Om ni orkar och kan och tycker att detta är ett viktigt ämne för er, så lyssna gärna på hela denna:
https://www.youtube.com/watch?v=V3miuaOWsj8
Det han belyser i detta klipp är hur man som person sätter en annan person i fokus för att "hitta sin egen lycka". Här pratar vi om parförhållanden, men jag tror att detta kan gälla relationer till allting, arbetet, föräldrar, till barn allting. Att sätta förväntningarna redan innan livet tillsammans har börjat, leder till en bild som skapas som är väldigt långt ifrån verkligheten. Allt är guld och gröna skogar i början av en relation, men efter ett tag så börjar besvikelsen att sätta sig in hos den som har förväntningar. Varför är han/hon inte som de var i början? Varför äter han/hon så konstigt? Varför är jag inte så lycklig som jag SKA vara nu? Och så börjar den dåliga cykeln av konstant tjat, bråk och besvikelse. Personligen så tycker jag att detta är väldigt vanligt och jag har sett det så många gånger i min egen omgivning och även hos mig själv tidigare.
Det jag försöker säga är, ingen människa, inget jobb, inga barn, inga pengar, inga prylar och inga förväntningar är källan till ett lyckligt liv. Lyckan handlar om vardagen, om stunder, om att ge och få, om minnen och om förmågan att lära känna sig själv och vara bekväm med den man är. Så tror jag i alla fall :) Vad tror ni?
Nu räcker det, har filosofierat tillräckligt för idag
Neds signing out #andIexpecttheretobedinnerwhenIgethome!