Vikt kontra balans
Måndag morgon, klockan ringer 06.05. Har alltid funderat på varför man alltid sätter klockan på klockslaget, exempel 06.00 (militärstil). Så jag har i runt 15 års tid gjort revolt mot det. Mitt larm ringer alltid 07.08 eller 06.57, något som ligger nära den tid jag ska upp men jag specificerar den inte, larmet fattar ju inte tiden direkt. Innan jag berättar mer om dagen kan jag säga att jag somnade vid 23.16 (vid, alltså inte exakt, så inga kommentarer kring hurvida jag vet exakt vilket tidslag det var:)). Det har inte hänt mig på flera månader att jag somnar så tidigit en söndagkväll. Notera detta, kommer tillbaks till det här.
Klockan 06.15 kliver jag in i badrumet, tar av mig alla kläder så jag står i underkläder, tänker, måste tömma blåsan så det inte stör dagens vägning (sjukt, men ändå, vem vet hur mycket urin väger!). Kliver på vågen, som för övrigt är helt dum i huvudet, man måste typ kela med den innan den visar 0000 och man kan kliva på skiten. Håller andan, drar in magen, blundar, andas ut, tittar. Det tar ca.10 sekunder innan jag ser vad som står och kan koppla siffran och försöka jämföra det med min insats förra veckan. Säger så här, de första 10 sekundrarna funderade jag på hur jag bäst kunde förgöra vågjäveln utan att någon av mina grannar skulle få mig inspärrad!!! 0,4 kilo, alltså fjuttiga 400 gram är resultaten av 4 gånger träning och poängräkning! Ok Neda, find your happy place!
Någon minut passerar, jag lugnar ner mig lite, happy place hjälper. Jag kommer ihåg varför jag går upp så tidigt idag, jag har ju Yoga pass kl.7. Jag funderar på hur bra jag egentligen mår, hur mycket mer jag orkar och att jag faktiskt sover bra. Jag kanske bygger muskler, eller något. Det som är viktigast är inte vikten, det har många av er sagt till mig, det är måtten (Ja jag ska köpa måttband :) ). Yogapasset är härligt, så avslappnande att jag nästan har svårt för att öppna ögonen när passet är slut, inte så konstigt, jag hade ju gått upp 06.05.
Klockan 9.45 tappar jag min mobil. Glaset spricker (2:a gången på ett halvår) det är väl lugnt, jag byter glaset tänker jag. Kommer tillbaka, sätter mig, sätter på telefonen.....telefonen sätts inte på, den är död. Som tur är så finns det några extra telefoner här på jobbet så jag byter, inget mer med det. Frid och fröjd igen.
Klockan 11.00 hade jag tid hos min psykolog. För er som inte vet så har jag haft en ganska tuff höst, minst sagt. Sitter i väntrummet och väntar på honom med en kopp kaffe i handen. Han kommer och hämtar mig och vi går upp till hans rum. Så fort jag sitter ner på min stol, med näsdukar och vatten på bordet framför oss, säger han "Neda jag brukar tycka att jag kan se när mina patienter mår bättre, och jag måste säga att jag tycker att du strålar, är jag helt ute och cyklar"? Och då börjar jag sprudlande berätta om allt! Om träningen, om bloggen, om viktväktarna, om hur jag äntligen känner att jag har balans, hur extremt givande det är att ha mål, hur jag sover bättre, hur jag klev av en station tidigare för att bara promenera för att jag kände för det.
Vet ni, ibland så vinner balans över vikt med hästlängder, även om man under några sekunder vill ha ihjäl alla bevis på att vikten inte var den största vinnaren för veckan.
