Ovanligt
I vanliga fall är jag den första som gör lite smånarr av folk som är intresserade av hälsa och träning. Brukar stoltsera med "men vad fan, ta en kaka och var glad, njut lite av livet vetja". Så här i efterhand nästan 20 kg och ett antal kakor (läs en jäkla massa onyttigheter!) senare, så börjar det slå mig. Man kanske inte enbart ska leva i stunden! Trots att jag anser mig själv en lycklig person som kan le åt det mesta, så har jag upplevt något under de senaste 10 dagarna, som jag inte har upplevt sedan februari 2002.
Februari 2002 bestämde jag mig för att köpa en lägenhet, och när jag väl hade sparat och satsat och faktiskt köpt en lägenhet i juni 2002, så var det den bästa känslan som mitt 23 åriga jag hade upplevt tills den dagen!
Och nu, 12 år senare och en liknande motivation om inte mer krävande, så känns det precis likadant. Jag vet att jag inte är vid målet ännu, men det är något med att verkligen satsa, att vilja något med allt man har och kan visualisera målet framför sig. Det är nästan som att jag börjar förstå att det är det här människan är skapad för, att tänja på gränserna och våga vara obekväm!
Nog med filosoferande, här kommer lite bilder på mat och träning :)
Februari 2002 bestämde jag mig för att köpa en lägenhet, och när jag väl hade sparat och satsat och faktiskt köpt en lägenhet i juni 2002, så var det den bästa känslan som mitt 23 åriga jag hade upplevt tills den dagen!
Och nu, 12 år senare och en liknande motivation om inte mer krävande, så känns det precis likadant. Jag vet att jag inte är vid målet ännu, men det är något med att verkligen satsa, att vilja något med allt man har och kan visualisera målet framför sig. Det är nästan som att jag börjar förstå att det är det här människan är skapad för, att tänja på gränserna och våga vara obekväm!
Nog med filosoferande, här kommer lite bilder på mat och träning :)
