Dagen efter syndrom

Nuförtiden så är det nästan osocialt att vara social. På bordet med kaffekoppar och fikabröd så finns det 5 telefoner och tre paddor och en laptop. Ni vet man kan inte bara vara och jag är inget undantag. När jag är trött och bara vill ta det lugnt, så blir jag stressad över att jag inte har något att göra. Det är en konst att lära sig separera vardag som är sitt eget och den vardag man väljer att dela med sig. Varför tar jag upp detta? Jo för att jag misstänker att jag har ett problem. Ska utveckla detta:

Har nu bloggar i 8 dagar och jag måste erkänna att jag verkligen tycker att detta är så grymt roligt! Har också märkt att min omgivning faktiskt läser det jag skrivet här (tack förresten det gör mig så glad)!! Men jag börjar nästan bli mer intresserad av att dela med mig om hur det går än att se till att njuta av min vardag. Allt är ju på lite gott och ont. Än så länge funkar det dock så vi kör på:)

Kan ni gissa vad jag gjorde igår kväll? Om ni misstänker att det har med vin att göra, så har ni faktiskt helt rätt! Är man bortbjuden och det är ett trevligt sällskap, så går det ju åt poäng...liksom. Det gick åt så många poäng att jag hade sådan ångest när jag vaknade 10.15 och insåg att "Helvete jag hinner inte simma bort något idag". Jag har dock varit duktig med maten så det räknas 
väl...eller? :)

Imorgon, då lovar jag att träna. För er som har sett Biggest Loser så kommer frasen "Last chance work out " att låta bekant, jag har ju vägning på måndag. Ikväll blir det inget vin, och det är inte bara för poängen. Jag tror att jag lider av "dagen efter syndromet". Neda tackar för idag.

PS. Ser ni vad jag  menar, det är ju lite skillnad på fredagens och lördagens poäng!!




Kommentera här: