Tacksamhet och kärlek på högsta nivå!
Idag är det exakt 2 månader kvar till den viktigaste dagen i mitt liv! Hade en person här på soffan som precis försökte läsa bloggen i förväg, var tvungen att ta en paus och putta bort honom med handen :) Alla frågar hela tiden, hur går det med bröllopsplaneringen? Själv är jag i en slags dvala, en autonivå som skapar ett lugn som säger, ja...det går väl bra, tror jag. Och faktiskt, jag tycker att det går bra. Än så länge är det inte så mycket bröllopsnerver, jag känner att allt går framåt. En sak är dock väldigt klart, jag har lärt mig den hårda vägen "It's not the destination, it's the journey". Det gäller allting i mitt liv. Mål är väldigt bra att ha, i det här fallet handlar det om en dag, en dag som kräver väldigt mycket planering, men i slutändan så är det en start, starten på en resa! Jag är redo för resa, även om jag kanske inte har allting klart för just den dagen.
Denna helg har varit väldigt känslofull för mig. Sorg, glädje, skratt och en och annan tår. Har sett ett mycket litet nytt liv, en kär person till oss har förlorat någon viktig i sitt liv, fick en hel drös med kärlek av alla mina underbara kusinbarn, som en efter en börjar utveckla nya personligheter. Det är så mycket förändringar hos dessa små liv från varje gång man träffar de, saker som bara vi som träffar de lite ibland kan se. Nya ansiktsformer, nya meningar de har lärt sig och framförallt deras öppenhet och förmåga att vara orädda. Jag beundrar barn för det.



Helgens höjdpunkt var faktiskt igår kväll. Jag som hade varit ute på stan på fredagen och druckit en och annan drink efter "Date night" kände inför gårdagens konsert att jag kan ta på mig chafförsrollen! Sagt och gjort. Kvällens agenda var en persisk konsert med en av de äldsta persiska sångarna. Efter att på ett ganska smidigt sätt ha lagt fram kvällens planer till Daniel på förmiddagen (det lät lite som "älskling, vi har väl inga planer ikväll? Vi kan väl följa med Nazy, Peyman och mamma på en middag i Kista? Vi kommer att sitta vid ett bord och äta middag och så är det en persisk artist som uppträder där på scenen......). Låt oss säga så här, att ungefär 3 timmar senare när vi hade träffat på min syster för att köpa biljetter, och hon berättade om kvällen och att de inte kommer att servera middag där och att det förmodligen kommer att vara smockfullt, säger Daniel "Du lurade mig" :) Jag vill faktiskt kontra med att mannen med den svarta hatten på sig är inte jag :D (dålig kvalitet på bilden men var tvungen att ta med den!)

Några rader om maten och vikten. Fyra olika personer sa idag att jag hade gått ner i vikt, älskar er :) Åt förvisso en Sambal Burgare idag, men inga pommes och ingen middag! Idag är det two months to wedding och jag kunde inte vara lyckligare! Puss på er