Bröllopsplanering, när den är som bäst :)
Fredageftermiddag, löning och strålande solsken, tror inte att det är så många som klagar just idag och just vid den här tiden. Undrar om ni tycker att jag gör det när ni har läst klart :)
För ungefär fem månader sedan när vi började leta plats för vårt bröllop så var jag väldigt naiv. Allting skulle bestämmas tillsammans och inga beslut skulle tas om man inte gjorde det tillsammans, efter rådfrågning av halva släkten och tre vänner...minst. När vi sedan kom in på att platsen var vald så började planeringen på riktigt! Jippi, så roligt det kommer bli, jag ska göra en checklista, vi ska sitta uppe hela nätterna, dricka vin, planera, skriva inbjudan, lära oss en dans till bröllopet, ta en danskurs tillsammans (observera...jag är fortfarande naiv...).
Ganska precis efter att vi hade bokat lokal fick Daniel ett nytt projekt. Visserligen blev vi nu grannar så jag kan åka hem med honom på eftermiddagarna, men....han börjar 6.30 varje dag. Någon gång när inbjudningarna hade kommit började jag ana oråd. Efter två veckor och nästan halvvägs in i mars och efter att Daniel en kväll sa "Azizam, jag ska gå och lägga mig nu". Tittar upp från högen av inbjudningskort vars adresser jag håller på att skriva för hand, med en blick som säger "are you F****** KIDDING ME??!" Då ler han med sitt gulliga, söta pojksinniga leende och säger "Men jag skriver ändå så fult, puss puss"- Shooofs...borta. Kollar på klockan, 21.55, jag avslutade korten runt 4 på morgonen den natten, frankerat, parfymerat och klart.
Efter några veckors klagande, du gör ju för fan ingenting, du har ju inte ens bokat vigselförrätraren som jag bad dig om INNAN jag åkte till USA, du kan inte, du har inte, du är lat, du bryr dig inte, du...du...någonstan där runt tre veckor sedan bestämde jag mig:)
Jag får väl göra det själv! Sedan den dagen är det frid och fröjd hemma hos oss :) Jag informerar om saker jag har gjort, han nickar och säger bra azizam. Ibland kommer en och annan åsikt, men oftast går det väldigt smidigt tycker jag!
Det jag vill komma till är nog att man får ibland helt enkelt acceptera att vi har olika roller i alla förhållanden. Daniel tömmer diskmaskinen och tvättar hemma, jag bröllopsplanerar. Saker behöver inte vara så komplicerat, det är väl det som menas att man kompletterar varandra och så skrattar man på vägen. Har hört väldigt många par som har stött på detta. Som kvinna vill man ha mannen delaktig i alla beslut, vill att han ska brinna för det lika mycket som en själv, ha åsikter, vara duktig på detaljer som blommor och kläder (ladies...give it up, ain't never gonna happen...to anyone!:)).But this is:
Det är våra olikheter som förenar oss och gör oss starkare. Med det sagt, ha en grym helg och ut i solen med er. Själv ska jag vara nykter hela helgen och dricka gröna frukostdrinkar istället :) Neds signing out #weekendmainacalling